Eaes

Elin Amanda Erica Sjöström

En idé i mitt huvud

Kategori: Vardag

 
Igår satt jag på bussen och så plötsligt fanns det där. En historia i mitt huvud som krävde att få komma ner på papper. Det är så för mig, det kan gå månader utan att jag skriver och sedan så dimper det bara ner en historia från ingenstans och sätter sig i mitt huvud. Vet aldrig om jag kommer skriva klart den, blir ofta så att jag ger upp speciellt då jag har så lite tid som jag har just nu, men jag har egentligen hela berättelsen färdig i huvudet.
Tänkte inte berätta så mycket mer än att det är en kärlekshistoria som börjar i slutet. Sedan kommer varannat kapitel handla om hur huvudpersonen tar sig igenom uppbrottet, samtidigt som man parallelt får får veta mer om hur allt började och om relationen i sig. Jag skriver i jag form, där huvudpersonen berättar om sin syn på allt för sin partner. Hahaha komplicerat kanske, men tänkte visa lite som jag skrivit och sen får ni gärna säga vad ni tycker :)
 
Nu sitter jag här tom i hjärtat och sorterar våra skivor. Din John Mayer. Min Melissa Horn. Din Kent. Min Håkan Hellström. Ibland kastar jag en blick på dig där du står och kikar ut genom fönstret. För en stund sedan packade du ner böcker i kartonger, men tillslut gav du upp, reste dig och ställde dig vid fönstret där du står nu. Älskade Hannes, tänker jag när jag ser på dig, hur fan blev det såhär? Jag tittar på de slitna jeansen, den svarta tshirten och det rufsiga, mörka håret och jag känner ingenting. Jag trodde jag skulle känna allt, men smärtan har bedövat all känsel och jag är tom, bara som ett skal som metodiskt sorterar skivorna. Du ser trött ut, under ögonen finns djupa hålor och ibland gäspar du ljudlöst. Inte så konstigt med tanke på att vi suttit uppe hela natten. Pratat. Du har sagt att du inte älskar mig mer. De orden trasade sönder mig inifrån och jag var tvungen att kasta mig upp ur soffan och springa in på toaletten. Väl inne i tryggheten stirrade jag på mig själv i spegeln och försökte förstå vad som hänt. Var det mitt fel? Det kändes som om jag behövde kräkas men det kom ingenting. På ett sätt hade jag ju sett det här komma. Under de senaste månaderna hade du inte varit riktigt där. Du hade inte orkat bråka, inte orkat kyssa, inte orkat prata. Du hade gått in i sig själv. I månader hade jag kämpat för att hålla oss över ytan, men tillslut räckte det inte. Du släppte taget Hannes, och jag såg dig sakta sjunka ner mot botten. Och kvar stod jag framför spegeln, ensam och tom.

Kommentarer

  • johanniiis säger:

    Elin, seriöst! Du är så sjukt bra på att skriva och detta var ruggigt bra! Vill helt klart läsa meeeer!!!

    2013-02-26 | 20:13:23
  • Linnea säger:

    Håller med Johannis ;) Du är GRYM!!

    2013-02-26 | 21:42:33

Kommentera inlägget här: